Tillväxtmarknadernas förlorade riskspridning
Kommentar av Pär Ståhl
Tillväxtmarknader skulle ge riskspridning bort från USA:s teknikjättar. I dag får investerare i allt högre grad exponering mot samma halvledar och teknikcykel, bara via andra index.
Det som länge betraktades som ett mer diversifierat alternativ till den amerikanska börsen håller snabbt på att förändras.
Under många år byggde argumentet för emerging markets på bred exponering mot snabbväxande ekonomier, råvaror, banker, industri och en växande medelklass i ett stort antal länder.
MSCI Emerging Markets användes ofta som en motvikt till USA:s höga koncentration mot tekniksektorn och gav investerare möjlighet att sprida riskerna geografiskt och sektormässigt. Men i dag ser verkligheten annorlunda ut.
Taiwan och Sydkorea tar över
MSCI Emerging Markets präglas nu i allt högre grad av samma globala marknadsledare som driver utvecklingen i USA: halvledare, digital infrastruktur och ett mindre antal dominerande teknikbolag.
Utvecklingen syns tydligt i indexets sammansättning. Taiwan Semiconductor Manufacturing Company, TSMC, väger nu drygt 14 procent av MSCI Emerging Markets medan Samsung Electronics står för 6 procent. Därefter följer SK Hynix, Tencent och Alibaba. Tillsammans står de tio största innehaven för knappt 35 procent av hela indexet.
Tekniksektorn svarar samtidigt för 36,8 procent av MSCI Emerging Markets medan finans väger 19,7 procent och kommunikationstjänster nästan 10 procent.
Det innebär att ett index som tidigare präglades av banker, råvaror och bred konsumtion i dag i hög grad domineras av halvledare och digital teknik.
Samtidigt har den geografiska maktbalansen inom emerging markets förändrats kraftigt. Taiwan står nu för 24,8 procent av indexet medan Kina väger 23,1 procent och Sydkorea 18,7 procent.
Så sent som för några år sedan var Kina den helt dominerande kraften inom tillväxtmarknadsindex. Landet stod periodvis för omkring en tredjedel av MSCI Emerging Markets och utvecklingen i kinesiska internetplattformar, fastighetsbolag och konsumtionsaktier satte i praktiken tonen för hela tillgångsslaget.
Bolag som Tencent, Alibaba, Meituan och JD.com drev indexutvecklingen under stora delar av 2010-talet samtidigt som investerare såg Kina som den självklara motorn för global tillväxt. Emerging markets blev till stor del synonymt med exponering mot kinesisk medelklass, digital konsumtion och snabb urbanisering.
Men de senaste åren har bilden förändrats dramatiskt.
Regulatoriska ingrepp mot kinesiska teknikbolag, fastighetskrisen, geopolitisk osäkerhet och svagare ekonomisk tillväxt har successivt minskat Kinas dominans i indexet. Samtidigt har AI-boomen och den globala kapplöpningen inom halvledare kraftigt stärkt Taiwans och Sydkoreas positioner.
I dag står Taiwan för 24,8 procent av MSCI Emerging Markets medan Kina väger 23,1 procent och Sydkorea 18,7 procent. Det innebär att indexet inte längre domineras av kinesisk internetkonsumtion utan i allt högre grad av avancerad halvledarteknologi, AI-infrastruktur och digital hårdvara.
Förskjutningen är historiskt viktig. Emerging markets har på relativt kort tid gått från att vara ett spel på kinesisk konsumtion och fastighetsutveckling till att bli allt mer exponerat mot den globala AI-ekonomins teknologiska ryggrad.
Det är en strukturell förändring som säger mycket om hur världsekonomins maktcentrum håller på att förskjutas.
Passiva flöden förstärker utvecklingen
Parallellt förstärks utvecklingen av passiva kapitalflöden. När allt större summor automatiskt investeras i ETF:er och indexfonder går en växande del av pengarna till de redan största bolagen. Ju bättre ett bolag utvecklas, desto större indexvikt får det, vilket i sin tur leder till ytterligare kapitalinflöden från passiva produkter.
Det skapar en självförstärkande mekanism där indexvinnarna blir ännu större och får ännu högre indexvikter. Fenomenet har redan förändrat USA börsen.
I MSCI USA väger de tio största bolagen 37,5 procent av indexet. Nvidia är största innehav med en vikt på 7,7 procent följt av Apple på 6,4 procent och Microsoft på 4,6 procent. Amazon, Alphabet, Broadcom och Meta Platforms tillhör också indexets största tungviktare.
Tekniksektorn svarar samtidigt för 34,7 procent av MSCI USA medan finans väger 11,9 procent och kommunikationstjänster 11,1 procent.
Samma utveckling syns även i Europa, om än i något mindre skala. I MSCI Europe står de tio största innehaven för 21,7 procent av indexet. ASML är största bolag med en vikt på 3,2 procent följt av SAP på 2,7 procent och Novo Nordisk på 2,4 procent. Även LVMH, Nestlé och Roche tillhör indexets största bolag.
Tekniksektorn svarar för 10,3 procent av MSCI Europe medan finans väger 16,3 procent och industrisektorn 15,1 procent. Europa är därmed fortfarande mer balanserat än USA och tillväxtmarknaderna, men även här blir utvecklingen allt mer beroende av ett mindre antal globala marknadsledare.
Det innebär att koncentrationen i dag är hög både i USA och på tillväxtmarknaderna trots att emerging markets historiskt använts som ett sätt att minska beroendet av amerikansk teknikdominans.
🎧 Lyssna på senaste avsnittet av Global Gains på Spotify – och följ podden för att inte missa kommande avsnitt.
Diversifieringen blir svagare
Goldman Sachs Asset Management konstaterar i en ny analys att marknadskoncentrationen inte längre är ett amerikanskt fenomen utan en global utveckling.
För investerare innebär det att den globala aktiemarknaden blivit betydligt mindre diversifierad än många tror.
Tidigare kunde investerare kombinera amerikanska aktier med tillväxtmarknader för att få bredare geografisk och sektormässig exponering. I dag finns betydligt större överlappningar mellan regionerna eftersom samma halvledar och teknikcykel driver utvecklingen globalt.
Portföljer som ser diversifierade ut på pappret blir därmed i praktiken allt mer beroende av samma underliggande drivkrafter. När samma bolag och sektorer dominerar flera regioners index ökar också korrelationen mellan marknader som tidigare rört sig mer självständigt.
Investerare som tror att de äger världens tillväxt köper i allt högre grad liknande exponering, bara via olika index.
Historien visar riskerna
Frågan är samtidigt om dagens koncentration verkligen är ett problem eller om den snarare är en logisk följd av att digital teknik och halvledare blivit allt viktigare för världsekonomin.
Historiskt har perioder av extrem koncentration ofta slutat illa. Under Nifty Fifty eran på 1970 talet flockades investerare kring ett begränsat antal kvalitetsbolag som betraktades som nästan omöjliga att förlora pengar på.
Under slutet av 1980 talet dominerades den globala börsen av japanska storbolag och kring millennieskiftet drevs marknaden av internet och telekombolag under IT bubblan.
Men det finns också viktiga skillnader mot tidigare perioder.
Dagens marknadsledare genererar enorma kassaflöden, har starka balansräkningar och kontrollerar central teknologisk infrastruktur. Bolag som Nvidia, Microsoft och TSMC är inte bara marknadsfavoriter, de är centrala leverantörer till stora delar av den digitala ekonomin.
Det gör situationen mer komplex än under dotcom eran då många av de största bolagen saknade både vinster och hållbara affärsmodeller.
Samtidigt ska riskerna inte underskattas. När en allt större del av världens indexutveckling drivs av ett fåtal aktier blir marknaden också mer sårbar för förändringar i sentiment, regulatoriska ingrepp eller svagare investeringar inom teknik och datacenter.
För investerare väcker utvecklingen också frågor kring hur verklig diversifiering ska uppnås framöver. Geografisk spridning räcker inte längre nödvändigtvis om samma halvledar och teknikcykel dominerar både USA, Europa och tillväxtmarknaderna.
Världens index ser fortfarande geografiskt olika ut. Men under ytan äger investerare i allt högre grad samma bolag, samma teknik och samma kapitalcykel.
Följ Global Gains!
Glöm inte att följa oss på YouTube, Facebook och LinkedIn för fler uppdateringar.
Global Gains poddar finns här
På X hittar du oss som @karllans och @par_stahl